"Men vem är du?"

Under förra veckan fick jag flera gånger frågan "Men vem är du?".

Denna frågan har jag funderat en del på. Inte så mycket över vem jag är, för det vet jag redan, utan mer på vad skillnaden är mellan mig och andra framgångsrika människor. Vad jag kommit fram till är att de redan har lyckats, det har inte jag. Än...

(Vill dock förtydliga att den framgång jag skriver om ovan är den man kan mäta i kronor och ören.)


Citerar ett stycke ur boken "Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät", skriven av Paulo Coelho.

"En man träffar på en gammal vän, som i hela sitt liv har varit tvungen att kämpa för att få det att gå ihop. Jag borde ge honom lite pengar, tänker han. Men på kvällen samma dag upptäcker han att hans vän i själva verket har blivit förmögen och nu vill återgälda en del av de skulder han har samlat på sig under årens lopp.


De går till en bar som de brukade besöka tillsammans, och den gamle vännen bjuder alla som är där på en omgång vin. När de frågar honom hur han har burit sig åt för att lyckan plötsligt skulle börja le mot honom svarar han att han ända tills för några dagar sedan hela tiden spelade rollen av den Andre.

"Vad menar du med den Andre?" frågar de.

"Den Andre är den som man har lärt mig att vara, men som inte är jag. Den Andre tror att det är vår plikt att ägna hela livet åt att fundera över hur vi ska kunna lägga pengar på hög så att vi inte behöver sväta när vi blir gamla. Han funderar och planerar så mycket att han upptäcker att han lever först när hans dagar på jorden närmar sig sitt slut. Men då är det redan för sent."

"Och du då, vem är du?"

"Jag är den vi alla är, om vi lyssnar till vårt hjärta. En människa som hänförs av livets mysterier, som är mottaglig för undren, som känner glädje och entusiasm över vad hon för. Det var bara det att den Andre, av rädsla för att bli besviken, aldrig lät mig skrida till handling."

"Men det finns lidande i livet", säger en av dem som står och lyssnar.

"Och det finns nederlag. Men dem kan ingen undfly. Därför är det bättre att du förlorar några strider medan du slåss för dina drömmar än att du blir besegrad utan att ens veta varför du slåss."

"Är det så enkelt?" frågar en annan.

"Ja. Och när jag upptäckte det vaknade jag upp och bestämde mig för att bli den jag alltid hade velat vara. Den Andre stod där i mitt rum och iakttog mig, men jag har inte släppt in honom-även om han har försökt skrämma mig vid några tillfällen och göra mig vaksam på faran i att inte tänka på framtiden.

Från den dag jag jagade ut den Andre ur mitt liv har den gudomliga kraften låtit undren verka."