Jag, en sadomachosist?

Idag har jag haft en lång dag. Dock har den varit väldigt givande och rolig.

Allt jag gör, gör jag utifrån min magkänsla. Den inre rösten som puffar en i rätt riktning.
Men man måste lyssna och inte skjuta tanken ifrån sig. För hjälpen är i form av en tanke. I alla fall för mig.
Jag tror heller inte på att saker och ting sker av en slump. Som det här att jag stängde av cd:n jag lyssnade på i bilen idag och satte på Rix fm på radion och att en röst plötsligt berättar om "my mission". Något som i allra högst grad gäller mig. Ska lyfta luren imorgon och försöka ta reda på så mycket som möjligt om detta. Vill ju delta samtidigt som jag vill skydda mina ideér.
(http://www.presskontakt.se/?option=com_compropressrelease&id=95389&uuid=37F48F5F-6838-403D-B0C3-2A894FD8563D)

Imorse, innan jag körde ner mot Göteborg, ringde jag min naprapat Martin Laussen för att boka tid. Dock fick jag inget svar. Skickade då ett sms och bad honom höra av sig.
Efter några timmar ringde jag till honom igen men då var det upptaget. Suck... Jag behövde ju verkligen hans hjälp!
Eftersom han jobbar till kl 20 på måndagar så ringde jag igen vid kl 18.30. Då svarar han äntligen! Han förstår mitt problem men kan tyvärr inte hjälpa mig då han är fullbokad. Dock lovar han att höra av sig om han får något återbud.
Suckar än en gång... Men jag förstår honom. Det behövs helt enkelt fler naprapater här på västkusten!

Kl 19.03 , när jag sitter i ett möte, ringer han och frågar var jag är.
"I Jörlanda", svarar jag
"Hur snart kan du vara här?"
"Väldigt snart..."
Lägger på luren och ber min vän om ursäkt för att jag måste lämna mötet i sådan hast. Lovar att återkomma inom en timme.
Sätter mig i min fin-fina WV Golf -Sportline, med härlig motor och turbo och känner mig väldigt nöjd över mitt val av bil... Den kan gå riktigt fort!

Inte många minutrar senare ligger jag på naprapatens behandlingsbänk. I minimala trosor som vanligt... Måste köpa några boxershorts!
Till skillnad från Martins norska kollega så kör Martin lite "förspel" innan han sätter igång och knäcker allt som finns att knäcka. Och med förspel menar jag ryggmassage med olja samt ultraljud över de inflammerade delarna.
När jag låg där på bänken och kände smaken av tårar, tänkte jag att det nog bor en liten sadist i Martin. Han ser alltid så nöjd ut när det knakar och sprakar och en annan ligger där och skriker. Men om han är en sadist.. och jag går dit frivilligt (och faktiskt betalar en ansenlig summa pengar varje gång) vad gör det då mig till? En sadomachosist?